Krönika: Efter tsunamin i Samoa (2-10)
Anders Bornfalk


Samoaöarna i Söderhavet tillhörde ett av de områden som drabbades hårt av tsunamin för några månader sedan. Samoa är ett land som kämpar för att ta sig ur utvecklingsstadiet och har haft ett ambivalent förhållande till arkeologi och landets fornlämningar. Begreppet Fa´a Samoa (the Samoan way) är ett värderat sätt att leva där landets muntliga traditioner – familjemyter, legender och genealogier – är en central del. Denna kultur har en reell roll då den används för att genom historisk hävd legitimera landrättigheter och familje- och distriktstitlar, som är en betydande statusmarkör i det samoanska samhället.

Idén att fornlämningarna, genom arkeologiska undersökningar, kan komma att bevisa de orala berättelserna fel är utbrett, och på så sätt skulle det finnas en risk att förlora mark och olika samhällspositioner. På senare tid har attityden dock kommit att förändras på så sätt att många menar att även arkeologi och materiella lämningar har en plats vid sidan av de muntliga traditionerna. Enligt flera av mina informanter finns statliga planer på att genomföra olika projekt för att öka medvetandet gentemot de arkeologiska lämningarna och fornfynden. Ett exempel är det planerade Nationella Kulturcentret där både museiverksamhet och arkiv skulle rymmas, och där situationen för artefakterna skulle förbättras och ytterligare utställningar kunde rymmas. Ett annat exempel är starten av så kallade awareness programmes (kunskapsprogram). Inom dessa betonas vikten av att samarbeta för att ta tillvara på kulturturismen samt skydda lämningarna från mänsklig och naturlig skadegörelse.

Dessa och liknande projekt är i hög grad beroende av ekonomiska resurser, och frågan är hur mycket tsunamin kan komma att påverka planerna. Gång på gång betonar mina informanter att olika projekt som ska främja synen på fornlämningarna och arkeologiska projekt är på planeringsstadiet, men har ingen säkrad budget. Arkeologiska artefakter på Samoas enda historiska museum lider av undermåliga lokaler där både säkerheten, förvaringsutrymmena, miljön etc. är aspekter som behöver förbättras. Uppbyggnaden av den förstörda infrastrukturen, vägar, hus etc., som orsakades av tsunamin kommer säkerligen att prioriteras på bekostnad av de olika kulturhistoriska projekten. Och det är på ett sätt förståligt. 

Därför är internationella utbyten, som till exempel det mellan Högskolan på Gotland och The National University of Samoa, av stor vikt för att uppmuntra den begynnande positiva inställningen till arkeologi och det materiella kulturarvet. Då det endast var några månader sedan som tsunamin ägde rum blir dess effekter på kulturarvshanteringen naturligtvis spekulativa, och de mer långtgående effekterna får tiden utvisa, men för en arkeolog är det nog inte förhastat att anta att andra aspekter i uppbyggnaden av samhället kommer att främjas och det arkeologiska arvet får stå tillbaka.

Anders Bornfalk-Back
är arkeolog och skrev sin kandidatuppsats 2008 ”A new approach to old remains”, vilken behandlade det förändrade synsättet på Samoa för arkeologiska lämningar.