Krönika: Hur ska det gå för de långsamma tänkarna? (3-02)

av Charlotte Scheffer

 

Höstterminens tid är inne och det kan vara på sin plats att fundera på hur det kan vara att vara student just nu. Tiden har blivit en så viktig faktor. Små barn förväntas gå mer eller mindre direkt från vaggan till ett fullt program av meningsfulla sysselsättningar. Ungdomar som nyss gick i skolan förväntas veta rakt av vad de ska ägna de nästa 40-50 åren av sitt liv till. Begränsade studiemedel tillåter inte någon tvekan eller att man prövar sig fram. Att tänka fritt är stort, att tänka fort är större, verkar vara det som gäller nu.

Men det kanske är så att vi ibland behöver tid att inse vad vi vill eller för att upptäcka vad som är viktigt. Själv började jag läsa språk, 20 poäng per termin eller 2 betyg som det hette då, tills jag hamnade i klassisk arkeologi, egentligen som ett bredvidläsningsämne, men blev fast, och nog blev det rätt, fast det tog mera tid. Uppsatser och doktorsavhandlingar, som inte görs på mekaniskt utmätt tid, är de mindre värda? Kvalitet idag är att arbeta fort. Och visst är det bra att slutet på studierna inte sammanfaller med pensionen, som det ibland hände förr i världen. Lång tid är på inget sätt liktydigt med bättre resultat. Nej, snarare är det så att kvalitet är något helt fristående från tid. Lieber Herr Beethoven, Dear Mr. Shakespeare, Illustrissimo Signor Dante, Era verk är inte utan värde men Ni har tagit alldeles för mycket tid på Er och kan därför inte räkna med att bli berömda för eftervärlden.

Vi som är arkeologer och lever i ett historiskt perspektiv vet ju bara alltför väl, att det som är på allas läppar idag inte bara är glömt imorgon utan av okänt värde om tusen år. Den lösning vi hittar snabbt är kanske inte den vi skulle välja om vi hade hela bilden klar framför oss. Att hitta fram mellan mer eller mindre betydelsefull information kräver tid. Forskning liksom det konstnärliga skapandet är ju att se nya samband, nya möjligheter och det gör man kanske inte oavbrutet pluggande åtta timmar per dag. Kanske behöver man göra ingenting för att komma på de briljanta idéerna. Till exempel ligga i en hängmatta och få ett äpple i huvudet. De långsamma tänkarna är de som gör de främsta upptäckterna läste jag för några veckor sedan. Ska de sållas bort för att det inte går fort nog? Kanske är det dags att stanna upp och begrunda tiden &endash; ju mer vi skyndar oss desto mindre räcker den till.


Charlotte Scheffer är professor i Antikens kultur och samhällsliv vid Stockholms Universitet och en av Populär Arkeologis krönikörer.

Krönikorna inleddes i föregående nummer av författaren och tv-producenten Maja Hagerman och professor emeritus Bo Gräslund vid Uppsala Universitet.