Krönika: Omvänd bevisbörda för samerna

av Camilla Levinsson och Lars Melin


Det så kallade renbetesmålet i Härjedalen inleddes 1995. Frågan gällde om samerna skulle ha rätt till vinterbete, vilket markägarna inte ansåg. Två arkeologer, Inger Zachrisson (för samerna) och Evert Baudou (för markägarna), var då inkallade som vittnen. Dom föll i februari 1996. Markägarna vann på alla punkter.

År 1998 stämde omkring etthundra markägare i Nordmalings kommun Vapstens, Rans och Umbyns samebyar. Markägarna gör gällande att samebyarna inte har rätt driva renskötsel på deras fastigheter. Samebyarna anser att de har den rätten och att renskötselrätten är historisk. Huvudförhandling är utsatt till 17okt-16 nov i år vid Umeå tingsrätt.

Samebyarna anlitar i målet juridisk hjälp från MAQS Advokatbyrå i Göteborg, som har arbetat med samebyar som klienter i över femton år. Det var byråns engagemang för mänskliga rättigheter som fick samer att vända sig till MAQS. Här skriver de båda advokaterna, Camilla Levinsson och Lars Melin, vilka arbetar med målet, om den juridiska bakgrunden.

Kan samer få en rättvis rättegång i det svenska rättssystemet?

Vårt rättssystem bygger på det svenska kulturarvet, som skiljer sig från samernas. Vad händer då när två kulturer krockar i juridikens värld och kan samerna få en rättvis rättegång i den svenska kulturens rättssystem?

Det normala i en rättegång är att den som påstår något ska bevisa att det är riktigt. Om någon till exempel säger att han köpt en båt måste han övertyga domstolen om att han är ägarejuristen kallar detta bevisbördans placering och den som har bevisbördan bär risken för att processen slutar i osäkerhet.

Domstolen ställer i sin prövning kärandens och svarandens bevisning mot varandra och avgör om den som har bevisbördan har lyckats bevisa sitt påstående. Om inte, är saken förlorad.

Sverige har en ovärderlig tillgång, vår urbefolkning. Många samer lever på renskötsel. De äger ingen mark, men en lagstadgad rätt att utnyttja markägares områden för in verksamhet En förutsättning för att samerna ska ha rätt att ha sina renar på bete på privatägda fastigheter är, enligt svensk rätt, att renskötsel bedrivits där sedan urminnes tider.

Beroende på klimatet och betesförhållandena flyttar samerna olika långt mot kusten på vintrarna för att finna bete för sina renar. När förhållandena så kräver flyttar Vapsten, Umbyn och Rans samebyar sina renar hela vägen från fjällen ner till kusten i Nordmaling, Västerbottens län. Samebyarna har flyttat sina renar på det här sättet sedan medeltiden.

Över hundra markägare i Nordmaling har nu begärt att tingsrätten ska slå fast att samebyarna inte har rätt att låta sina renar beta på och passera deras fastigheter. Om man utgår från huvudregeln om bevisbördans placering ska markägarna bevisa sitt påstående. Men eftersom markägarna påstår att något inte existerar &endash; i detta fallet renbetesrätten &endash; faller bevisbördan på samerna.

Hur ska då samerna kunna bevisa att de har bedrivit renskötsel i Nordmaling sedan urminnes tider? Den svenska historien finns dokumenterad i skrift sedan Gustav Vasas tid. Detta har rättssystemet utgått ifrån när reglerna om bevisning slagits fast. Samerna har liksom andra ursprungsbefolkningar i världen varit ”först på plats”. De har varit utpräglade nomader och aldrig haft anledning att dokumentera sitt utnyttjande av marken. Det har inte heller varit en del av deras kultur att skriftligt dokumentera sin historia.

De begränsade dokument som berättar om samer och renskötsel är i stället ofta upprättade av svenskar, som i många fall varit negativt inställda till samerna. Av de äldre samer som skulle kunna berätta om renskötseln i gamla tider finns inte heller många kvar i livet.

Går det då att kombinera svensk och samisk kultur i en rättegång? Detta är en svår fråga som inneburit att samer i tidigare processer om rätt till renbete haft svårt att vinna framgång.

Men om domstolen inte blundar för problemet, utan i sin värdering av bevisningen tar hänsyn till olikheterna i kulturerna kan Sveriges urbefolkning få en rättvis prövning av rätten till renbete, som är en förutsättning för deras fortlevnad.

Camilla Levinsson
Advokat
Lars Melin
Advokat

Inlägget har tidigare publicerats
i en annonsbilaga för Svenska Advokatsamfundet.