Krönika: Kalmar kommun sparar in på kulturarvet!

av Carl Larsson


De arkeologiska utgrävningarna i Kalmar stadspark inför byggandet av det nya konstmuseet har nyligen avslutats. Tyvärr är Kalmar kommun ointresserad av vad dessa utgrävningar kunde ge. Varför? Kalmar är en av Sveriges bäst bevarade medeltida städer under mark.

Kommunen lägger ner åtskilliga miljoner på bygget av det nya konstmuseet. Kostnaderna har redan fördubblats utan problem. Den snåla budgeten för utgrävningarna fick dock inte överskridas. I så fall skulle man inte ha råd att bygga något museum. Utgrävningarna omfattade från början endast ett fåtal kvadratmeter.

Efter en folklig opinion och namninsamling med 1220 namnunderskrifter för en fullständig arkeologisk utgrävning av hela området sköt kommunen till pengar och bekostade ytterligare 12 kvadratmeters utgrävning. Det nya konstmuseet kommer att täcka en yta av ca 400 kvadratmeter. Genom att påla grunden för museet kringgår Kalmar kommun kravet på en fullständig arkeologisk undersökning. Vid pålning är tanken att viktigt historiskt material och fynd ska bevaras åt eftervärlden.

För att detta ska vara möjligt måste pålarna stå glest och hål först borras för pålarna. Tyvärr blir det inte så i det här fallet. De ”skonsamma” pålar det talats om verkar inte komma att användas. Kablar ska grävas ned vilket kommer att påverka de ursprungliga jordlagren.

”Alla Tiders Kalmar” satsar mycket pengar på Salvestaden, Kalmar Slott, Regalskeppet Kronan, 1600-talets Kalmar och tidigare även 600-års-firandet av Kalmarunionen 1397, men inte på en fullständig eller åtminstone större utgrävning av området i stadsparken. Det borde vara kommunens skyldighet.

Beslut om utgrävning har tagits av Länsantikvarien i Kronoberg eftersom Landshövdingen i Kalmar (chef för Länsstyrelsen) även är ordförande i Konstmuseets styrelse. Länsantikvarien har inte värnat om de kulturhistoriska värdena utan istället gått kommunen helt till mötes. Det beslut som togs av Länsantikvarien i Kronoberg nådde inte Riksantikvarieämbetet förrän tiden för överklagande gått ut.

Riksantikvarieämbetet har knappast visat något större intresse att sätta sig in i ärendet. Det är sorgligt att i efterhand konstatera att resultatet kunde ha blivit ett annat om t.ex. Länsstyrelsen i Jönköping eller Malmö fått ta hand om ärendet. Vem är ansvarig och beredd att ställas till svars i framtiden, när man inser det misstag som gjordes år 2006?

Carl Larsson
Skribenten är lärare och aktiv inom medeltidshistoria.