Krönika: Guldgubbar och ingenjörer (4-08)
av Gert Franzén


I Populär Arkeologi nr 1/2000 skrev jag en artikel om hur man kan ha tillverkat guldgubbar på ett annat sätt än genom stämpling med patris. Mina tankar avvisades helt i efterkommande nummer (nr 3/2000). Något år senare formulerade jag metoden penndrivning med spetsiga verktyg, grundad på studier av guldgubbarna från Helgö.

I somras satt jag några timmar över ett mikroskop på Bornholms museum och studerade några av de hundratals guldgubbar som påträffats på ön. Det jag redan visste blev nu alldeles uppenbart, d.v.s. bara enstaka motiv var stämplade med patris, nästan alla var penndrivna. Kort därefter fick jag veta att min metod blivit accepterad av dansk expertis i ämnet. Då kunde jag lägga den kampen bakom mig och låta insikten växa av egen kraft.

Att man har hittat bilder av brons med guldgubbemotiv och kallar dessa ”patriser” har i sig själv inget bevisvärde. Varje guldgubbe talar själv om hur den har tillverkats, men vi måste lära oss språket.

Penndrivning är en miniatyriserad form av metoderna ciselering och repoussering. Därvid gnider man fast en guldfolie på ett underlag av vax eller beck och med ett spetsigt pennliknande verktyg formar man gubben från baksidan. Men man ristar inte, utan formar plastiskt. Ibland vänder man på gubben och kompletterar från framsidan, t.ex. mönster i kläder och konturer. Vill man göra flera likadana kan man göra sig en patris och slå med, men med penndrivning i flerfolieteknik kan man tillverka åtminstone 10-15 st genom att lägga flera folier i ett paket och driva alla samtidigt. De blir då lite olika, men brukar ses som ”stämpelidentiska”.

Åtskilliga andra produkter av tunt guld har tillverkats med penndrivning, t.ex. pärlor från Sigtuna (se Populär Arkeologi 1/97). I samma nummer finns en artikel om Trojas guld, där många former är gjorda med ungefär samma metod, repoussering. Penndrivning är ingenting märkligt, utan en närmast självklar teknik för att tillverka små skapelser i tunn metall.

Min slutsats måste bli att det finns för få ingenjörer inom arkeologin!


Gert Franzén

Gert Franzén är arkeolog och tekniker och har under många år studerat guldgubbar. Sådana har bl.a. påträffats på Bornholm i stor mängd, i Uppåkra och på Helgö.
I senaste numret av den danska tidskriften Skalk, okt 2008, skriver Gert Franzén om penndrivning av guldgubbar.
www.franzark.com